Sussi Andersson

OMG! Snart badsäsong!

"Ända sedan förra sommaren slutade har jag lovat mej själv att träna bort "badringen" runt midjan. Du vet den där fettvalken som ligger som ett tjockt bälte över naveln, och som fortsätter hela vägen runt till ryggen, där den slutar med två bullar över rumpan. Men har det blivit av? Näpp. Senare blev det mitt nyårs-löfte. Högtidligt mässade jag för mej själv; "Jag ska börja äta sunt och jag ska gå ut VARJE dag i skogen, oavsett hur kallt det än är. Detta är mitt nyårs-löfte". Ja, eller hur. Nu är det bra ca tre månader kvar, sen är det badsäsong igen. Och jag har fortfarande kvar den där förbenade "badringen" av fett runt midjan. Aaaaargh! Frustrerande! Jag måste komma igång och träna nu. Jag tänker inte ligga och guppa omkring som ett flöte på vattenytan i år igen. Jag har en sån där step-up-mojäng som jag fick med mej av mitt X när vi skildes åt för snart 2 år sen. Den har jag använt fliiitigt... NOT! Jag blänger stint på den varje gång jag går förbi och nickar bestämt när jag tänker; "Från och med imorron. Då jäklar ska det steppas! Varje dag. Gärna morgon och kväll. Och mitt på dagen blir det en lång skogspromenad i rask takt. Badringen ska bort och häcken, som föll ner i knävecken när jag fyllde 30, ska se ut som J-LO's rumpa". Åter igen: ja, eller hur! Fast denna gången menar jag allvar. NU ska det ske. För nu har jag ju tidspress på mej och det brukar ju funka. Eller? För min inre syn ser jag mej själv guppa omkring på havets vågor. Ständigt flytande med hjälp av min "badring" och utan en chans att sjunka. Nä, nu är det slut med onyttigheter. Inget mer te (jag hinkar i mej 6-7 muggar om dagen med 5 sockerbitar i varje) och ingen mer coka-cola. Drömmande ser jag mej själv på stranden med slank midja, J-Lo- rumpa och vita tänder. Jupp. Imorgon är det jag som börjar mitt nya sunda liv." 


Detta inlägget skrev jag på min förra blogg i februari i fjol. Det som är tragi-komiskt med det hela är att det nu är ett år sedan, och jag har fortfarande inte gjort något åt den förargliga badringen kring midjan! Jag står på precis samma ställe och stampar med precis samma mål i sikte. Det är för sorgligt. Men nu tänker jag ta tjuren vid hornen och bruka allvar med att träna. Det vore väl själve fasiken också om jag inte skulle kunna klara av en så enkel sak. Det är synd att man inte kan köpa karaktär och vilja av stål på burk. Fast viljan finns där ju. Det är självdiciplinen som fattas. Men jag ska nog hitta den. Även om jag ska behöva leta efter den med förstoringsglas! Så för att citera mej själv: Imorgon är det jag som börjar mitt nya sunda liv.



Ps. Flötet symboliserar, lite självironiskt, mej när jag guppar runt på vattenytan och hur fettet från bilringarna hindrar mej från att sjunka. Ds. 
 

¡Hasta la vista!