Sussi Andersson

Jag brukar ofta både tänka på och prata om min katt Peps, som tyvärr gick bort för några år sedan, nästan 15 år gammal. Han var verkligen min ögonsten och har haft många roliga saker för sig. En sak som var speciellt rolig var att han brukade lurpassa på brevbäraren när jag bodde i min 2:a på näsby. Han brukade norpa posten precis när brevbäraren släppte den i brevinkastet. En dag när jag var på toaletten, som fanns precis vid ytterdörren, hörde Peps brevbäraren i trappuppgången. Han rusade till dörren och satte sig där och väntade. Precis när brevbäraren öppnade brevinkastet och skulle kasta in posten reste sig Peps på bakbenen och stack upp tassarna genom brevinkastet och rev brevbäraren på händerna. Jag hörde hur han svor en lååång ramsa där utanför. Jag fick fnittra i handflatorna för att det inte skulle höras ut hur roligt jag tyckte det var. Jag kommer aldrig att glömma min "lille" Peppe. Han finns i mitt hjärta för evigt.




¡Hasta la vista mis compañeros!